"Leisagården"

Cronoskattehemmanet n:o 87 ett fjerdedels mantal Ekeberg
uti Blekinge län, Listers härad och Mörrums socken.

Mangårdsbyggnaden från Ekeberg.
Huset flyttades c:a 1860 och står numera i Torarp
men kallas även på sin nya plats ibland Leisagården.

Läget för Leissnergården (N. Ekeberg) visas på kartorna nedan. Ludwig Leissner ägde gården från 1825 till 1859. Det enda som finns kvar på platsen är en stenmur, en äng och brofästen till Leisabron som Ludwig lät bygga 1839. Det var en stenvalvbro som senare rasade och som revs i slutet av 1890-talet. Förbi platsen går numera (2009) en vandringsled (Laxaleden) längs Mörrumsån och det finns en skylt uppsatt på Leisavången som berättar om gården och dess olika ägare under 1800-talet. På vänstra kartan nedan visas var gården låg. Vill man besöka platsen kan man gå en och en halv kilometer från Svängsta längs Mörrumsåns västra strand. På högra kartan markerat med ett rött kryss visas var mangårdsbyggnaden återuppfördes. (Längs Torarpsvägen från Asarum. Klicka för zoom.)

   

Gränsen mellan Mörrums och Asarums socknar går här vid Svängsta mitt i Mörrumsån. Leissner hade mark på båda sidor om ån; det är därför man kan se olika uppgifter om vilken socken han bodde i. Gårdsbyggnaderna låg dock väster om ån och alltså i Mörrum. Nedan citeras ett avsnitt ur "Asarum - en sockenbok" (1965) författat av Aron Olsson och sedan följer några gamla kartor.

Leissnergården (ur Asarum - en sockenbok)

Mitt emot reningsverket, söder om Marieberg, låg under första hälften av 1800-talet en av traktens vackraste gårdar, den s.k. Leisagården. Den ägdes av fabrikör L. Leissner. Förutom jordbruk drev Leissner reningsverk för råbrännvin och tillverkning av likör. Efter Leissners död såldes gården, boningshuset togs ner och uppfördes i Torarp, där det ännu står kvar.

Vid början av 1800-talet fanns en gård mitt emot reningsverket vid Marieberg. Egendomen omfattade allt vad som nu tillhör Marieberg väster om ån och Bo Dahlbom öster om ån, samt Pepparbacken. En bro ledde över ån. På kartan från den tiden betecknas egendomen Nya Ekeberg. Dess ägare var kapten Panchén.
     Till Holje bruk (Olofström) importerades på den tiden en hel del utländsk arbetskraft. Bland dem som då hamnade i Holje, var en tysk från Leipzig vid namn Ludvig Leissner. År 1825 köpte denne nu nämnda egendom av Panchén och bosatte sig där. Leissner inrättade ett reningsverk för råbrännvin, vilket han köpte av kringliggande brännerier. Husbehovsbränning var ju då tillåten. En del av det renade brännvinet såldes, men en hel del användes för tillverkning av punsch och likör, som via Karlshamn såldes ut över landet. Fabrikör Leissner skall ha varit den förste som tillverkade dessa drycker i vårt land.
    Under Leissners tid rustades egendomen upp och mycket folk hade sin utkomst på "Leisagården". Egendomen var norra Gungvals centrum.
     Leissner dog omkring 1850 (Fel! Skall vara 1860!) och egendomen försåldes. Allt som var väster om ån köptes av ägaren till Marieberg och vad som låg öster ut av Mattis Dahlbom. Boningshuset köptes av en bonde i Torarp och uppsattes där i samma skick. Byggnaden är den som ligger ligger strax norr om skolan och nu äges av Ingvar Pettersson.
     År 1839 byggdes en stenbro alldeles lika med Nyebro i Svängsta. Senare byggdes en ny bro vid Mariebergs fabrik, och den gamla "Leisabron" fick förfalla. I slutet 1800-talet rasade ett valv av bron, och den stod sedan som ruin, tills ägaren av Marieberg konsul Svahn lät taga bort den. Ingen, som nu blickar ut över ån, kan tänka sig, att på stranden har legat en av ortens vackraste gårdar, vilken hade förbindelse med landsvägen genom en valvbro, försedd med gjutjärnspelare och kättingar som räcken. Endast byggnaden borta i Torarp minner om tider som varit.

I ett tillägg 1982 berättar Aron Olsson att köpehandlingar hos Bo Dahlbom visar att de ägor som Leissner hade öster om ån försåldes redan 1851. Efter försäljningen av Ekeberg 1859 flyttades den ena ladugården upp till Mariebergsgården där den fortfarande finns att se. Matsalsmöblemanget i Leisagården inköptes av Bo Dahlboms farfar och finns på gården här mittemot.

           
Vänstra kartan från 1830-talet över södra Marieberg och norra Gungvala med "Leisagården" och "Leisabron" utsatta. Högra kartan är från 1870-talet. Gårdsbyggnaderna var då borta och en ny bro samt en järnväg hade tillkommit. Sockengränsen är markerad med färg.

Se en fastighetskarta och några bilder på huset.
Läs om "Laxaleden" här på Karlshamns hemsida.
Se skylten om Leissnergården som finns vid Ekeberg.
Läs också här på Karlshamns museums hemsida.
Här finns mycket på Karlshamns kommunarkiv.

Nedan följer ett utdrag ur boken om Thorarps by

"Thorarpsgården var till arealen inte den största gården i byn, men boningshuset, mangårdsbyggnaden var byns största och låg högt och vackert och i närheten av den plats där den gamla bykärnan en gång funnits. Denna vackra byggnad var flyttad till Thorarp från Ekeberg omkring år 1860 av bonden och nämndemannen Påhl Jönsson, en av hemmansägama på nr 10 i Thorarp. Byggnaden var ca 25 m lång och 12 m bred. Den hade bruten takstol och väggarna var uppförda av liggande handbilade grova plankor, tätade med mossa. På en dörrklinka och låsrigel till köksdörren fanns hårt nedslitet årtalet 1862, troligtvis det år då byggnaden sattes upp i Thorarp. Hur huset flyttades har jag inte lyckats spåra, men det var ganska vanligt vid denna tidpunkt att gårdar flyttades i samband med skiftesreformer och hemmansklyvningar.

"Leisagården" som den kallades i Ekeberg låg mitt emot reningsverket i Marieberg väster om Mörrumsån och mitt emot Dahlboms gård som låg på den östra sidan av ån. Det fanns en bro från gården över ån och den anslöt till Holländarevägen som här gick alldeles intill åkanten. Gården med beteckningen Kronoskattehemmanet nr 87 Ekeberg hade ägts av Brukspatronen J. Moberg och därefter av Captenen G.A. Pancheén när Carl Ludvig Gottlieb Leissner år 1825 köpte egendomen. Leissner kom från Leipzig i Tyskland och var under några år verksam på Holje bränneri innan han flyttade till Ekeberg. I köpet ingick förutom nr 87 Ekeberg, nr 147 Danstorp och nr 150 Gungvala. Alltsammans köpte Leissner 1825 för en köpesumma av 7333 riksdaler.

Leissner var gift med Susanna Norling från Uppsala. De hade fem pojkar, en av dem Carl Herman Leissner var ledamot av magistraten i Karlshamn under ca 40 år och verkade som rådman en stor del av denna tid. Fadern och ägaren till Leisagården, Ludvig Leissner, omnämns i husförhörslängden som Fabrikör "Distilatör". Han rustade upp egendomen i Ekeberg och många personer var sysselsatta med hans tillverkning av brännvin och likör som sedan såldes via Karlshamn ut över landet.

Det var förmodligen en omfattande verksamhet som Leissner bedrev i Ekeberg under många år. Han hade tidigare samarbetat med von Dannfeldt och tillverkat olika likörer i Lilla Holje bränneri innan han startade verksamheten i Ekeberg. Leissner och von Bergen i Karlshamn var samtida med denna brännvins- och likörtillverkning. Vem som är den svenska punschens fader är nog fortfarande en öppen fråga.

År 1859 bestämde Leissner sig för att sälja alltsammans. Genom en annons i Karlshamns Allehanda lördagen den 5 mars 1859 utlystes auktionen enligt följande:

"Genom frivillig Auktion som på stället förrättas Onsdagen den 23 dennes klockan 12 på dagen låter Herr Fabrikör L. Leißner försälja sin egendom 1/4:dels mantal N:o 87 Ekeberg med därtill hörande 2/9:dels mantal N:o 147 Danstorp och 1/8:dels mantal N:o 150 Gungwala samt en mindre jordlägenhet i Ebbarp. Åkerwidden utgör circa 50 Tunnland utmärkt wäl wårdad jord och höafkastningen uppgår i medeltal till 80 parlass inbergade från så wäl naturliga som artificiella ängar. Skogstillgången af Ek, Bok, Björk, Fur och Gran är betydlig och har så mycket större wärde som den kan till högt pris avsättas på stället. Åbyggnaderna hvilka i Lantfonden äro försäkrade till omkring 1700 Rdr Rmt utgöres av Corp de Logis med 11 Tapetserade rum jemte öfrige behöfliga lägenheter, 2:ne Timmerhus inredde till Bränneri, Brygghus, Magaziner m. m.; 2:ne större Ladugårdslängor, 1 Torkria och 3:ne grundmurade källare m. m. Till egendomen hörer 2:ne wattenfall i den genom egorna flytande Mörrums å, samt andel i 2:ne Laxfisken. Skulle en blivande köpare så önska kan Hypotekslån efter Taxeringswärde erhållas med circa 16.000 Rdr. Tillträdestiden är bestämd till nästa höst men ifall köparen anser sig förmånligt att tillträda egendomen innewarande wår, är säljaren benägen att då aflemna den på billiga villkor. Skulle icke egendomen kunna försäljas i sin helhet kommer den att erbjudas styckevis. Närmare underrättelse lemnas vid Auktionstillfället.

Asarum den 5 Mars 1859. Sture Landergren."

Av annonsen framgår att byggnaden var pampig och fin och låg mycket vackert invid Mörrumsån. Det finns fortfarande rester kvar av den stenmur som lagts utmed åkanten för att skydda för ras. Brofästena på båda sidor om ån vittnar om den bro som en gång ledde från gården över till Holländarevägen på andra sidan ån.

Det hölls ytterligare två auktioner hos Fabrikör Leissner i Ekeberg, den 19 april och 27 september samma år, då det såldes en mängd lösöre och annat. Ekeberg nr. 87 köptes av nämndemannen Swen Persson i Gungvala.

I november månad 1859 flyttade Ludvig Leissner med hustru in till Karlshamn. Ett år senare den 12 december 1860 är han död, 78 år gammal. Susanna Norling/Leissner avled två år senare den 13 februari 1863, 71 år gammal.

För att få en uppfattning om denna vackra byggnad "corps dè logis" som för mer än 150 år sedan låg alldeles invid Mörrumsåns strand i Ekeberg, redovisas i bilaga (ej här) det värderingsprotokoll som upprättades den 15 maj 1812 med anledning av brandförsäkringen för Kronoskattehemmanet nr 87 Ekeberg. Av detta protokoll framgår att byggnaden "corps dè logis" (huvudbyggnad) uppfördes 1807/1808 av furutimmer på ekfot och gråstensmur. Huvudbyggnaden var 40 alnar lång och 20 alnar bred. Byggnaden innehöll i bottenvåningen 8 större boningsrum, varav en stor sal 12 alnar lång och 10 alnar bred. Köket hade en stor murad spis med bakugn. I alla rummen fanns vita och målade porslinskakelugnar. Ovanpå dessa rum fanns två stora vindar och två gästrum. Det fanns källare uppmurad av gråsten under en del av huset. Söder om huvudbyggnaden fanns fyra flygelbyggnader och på den norra sidan en trädgård. Över Mörrumsån för anslutning till Holländarevägen, fanns en bro 60 alnar lång och 9 alnar bred. Bron var lagd på fem nedsänkta kar med grovt timmer och en dubbel klädsel av tretums plankor. Förutom huvudbyggnaden och flyglarna fanns på tomten bränneribyggnader och ett stort antal andra trähus. Värdet på alla dessa byggnader redovisas i protokollet till 11.454 riksdaler banco." (Lars Eric Jonsson - Thorarps by ..... Asarum, 2001.)

Brandförsäkringsprotokoll upprättat den 24 augusti 1842
I protokoll från brandförsäkringsförrättning år 1842, på "Egarens Herr Fabrikören Ludwig Leissners begäran", beskrivs en omfattande renovering av gården. De två ladugårdsbyggnaderna hade rivits och nya uppförts; den ena med stall för 6 st. hästar och 7 st. oxar, kostall för 12 st. kreatur samt kalvkättar och svinkättar. Taken var brutna och husen rödmålade samt tak, portar och dörrar målade med tjära och stenkolsolja. De hade uppförts "sistförflutne sommar" då även tvenne källare av gråsten ommurats. "Sluteligen få förättningsmännen vitsorda den omsorg hvarmed egaren underhåller åbyggnaderna till egendomen då allt röner den bästa omtanka."

Brandförsäkringsprotokoll från 1862. Tjugo år senare, och tre år efter att Ludwig Leissner lämnat gården, var det en ny förrättning. Ägare var Mariebergs sågverks intressenter. De flesta byggnaderna var rivna och bortforslade. Kvar stod en vedbod och en av ladorna.

Läs också utdrag ur Axel Leissners skrift om Ekeberg.

 

Tillbaka       Utskriftsversion       Till start