Dorotheas brev till Ludwig

Det finns två små brev bevarade som är skrivna när Dorothea nyss träffat Ludwig i Holje (1823). De är skrivna på fint brevpapper med vattenstämpel men med en dålig penna vilket hon flera gånger beklagar i texten. (Men de är ändå lättlästa!)

Till Min Ludvig

Goda Vän! förlåt jag har värkligen sagt dig en osanning
jag gick i afton ut för att möta dig - men skämdes
att säga att jag så mycket längtat äfter dig - det
blir ändå bra ledsamt om detta tvång skall räcka
länge! och jag blir en dålig actris i längden. fröken
Jèuli har gissat min hemlighet eller hört den af fru
Paache jag vet ej hvilketdera hon frågade mig och
förlåt bästa vän! jag kunde ej tiga med sanningen
nämligen att jag hjertligen håller af dig. i går afton
låg din dröm bestendigt för mig - Söta goda du
ackta din hälsa vet att du nu mer en förr
är skyldig dertill. Tack för förtroendet med kragen; varför
fick jag ej flere? gif mig i morgon lambritsen till
vantarna du vill ha sydda - fröknarna äro ej farliga du
kan nog komma upp i morgon förmiddag - pigorna
äro alla borta. Jag har brottom och en miserabel penna.
Låt höra om du kunnat läsa detta Samelsurium
som bevisar om intet annat huru innerligt du
ligger mig om hjertat och att jag Evigt är din Vän. D.N.

Det andra brevet verkar var ett svar och kommentar till ett brev från Ludwig som Dorothea tydligen rättat språket i för att lära honom den rätta svenskan.

Min innerligt älskade Ludvig!

Med flit har jag valt detta sätt att visa dig de små felen jag i brefvet kunnat uptäcka
men nu först märker jag att jag så sudatt till det att Du kanske ej förstår min mening
om så är så förlåt Din lärmästarinna och lämna mig det åter så skall jag skrifva
det rent eller hellre muntligen säga dig huru det min mening är. Jag har ingen
penna som duger att skrifva ett läsligt ord med annars skulle jag tycka att det vore
så roligt att en lång stund åtminstone skriftligen språka med dig! Jag har tänckt
på hvad du sagt. Stell till huru du vill - jag säger ej mera en att jag altid är
nöjd då du är och nästan altid ledsen då du är borta. Ack ! om du ej hade så ont
i bröstet deröfver är jag mer ängslig en du kan föreställa dig, jag är så upskrämd för
bröstsjukdomar Akta dig väl! Ja om jag nu ägde rättighet att vårda dig som jag
ville så skulle jag tycka att hvarje boning vore Ett Paradis. i qvell får du ej vara
så länge ute. ifall du vill ha fotbad lägg ett par ullstrumpor på kakelungnen
och sitt åtminstone 20 minuter i badet. Drengen kan ju vara inne och passa dig
upp. om du vill så kom upp till mig så kunde jag ju laga dig något
varmt att dricka. men gå då tidigt och ät ty man bör ej nytja ett
medicament straxt på maten. jag går sjelf med detta så slipper jag försägla
det men vill dock skriftligen säga Dig att jag

Ännu ett brev Om Dorothea Tillbaka