År 2008 utgavs detta stora referensverk på Riksantikvarieämbetets förlag. Harry Leissner och Ellwemotorn finns omnämnd på några ställen i kapitlet om ”Förbränningsmotorer”.

Denna text och två motorritningar finns på sidorna 217-218:

”Även Sverige höll sig framme och 1917 fördes en förkammarliknande motor ut i marknaden som var konstruerad av ingenjör Harry Leissner (1882-1973). Motorn utfördes som en tvåtaktsmotor med vevhuskompression och tillverkades i Ljusne av Ljusne-Woxna AB. Efter företagets initialer fick den namnet Ellwe. Leissner antog att en förtändning skedde redan i förkammaren varför han kallade den för explosionskammare."

"Ljusne-Woxnas motortillverkning övertogs 1919 av AB Svenska Maskinverken i Södertälje som tillverkade Ellwemotorer till början av 1940-talet. Motorerna som var långsamgående utfördes mot slutet i storlekarna 10-360 hk. Svenska Maskinverken marknadsförde sedan mitten av 1930-talet även snabbgående (1000 varv/min) fyrtakts Ellwemotorer med 4, 6 eller 8 cylindrar och effekterna 100, 150 och 200 hk.”

Några rader på sid 219 inleder ett stycke om dieselmotorns utveckling:

”Grunderna för den direktinsprutade dieselmotorn hade börjat komma fram i slutet av 1910-talet efter insatser av bland andra Jonas Hesselman på AB Diesels Motorer, Harry Leissner på Ljusne-Woxna och Prosper L´Orange vid Benz & Cie .”

På sid 264 nämns att: "--- AB Diesels Motorer (var) landets första tillverkare av dieselmotorer. Produktionen inleddes redan 1900 --- Ljusne-Woxnas tillverkning av Ellwemotorer från 1917 gav företaget rangen av den andra svenska tillverkaren av dieselmotorer tätt följd 1918 av Nobel-Diesel samt varvsföretaget Götaverken."

En helsidesbild av en reklamaffisch för Ellwemotorn finns på sid 192 i boken.

I Tyskland finns motorn t.o.m. som modell. Se Motor-Manufaktur

Axel Leissner berättar i sina minnen: "Pappa fick patent på en banbrytande ny motorkonstruktion - förkammarmotorn - som kan ses som ett mellanting mellan en förgasarmotor (bensindrift) och en dieselmotor (dieselolja eller fotogen). Patentet såldes till en finansiär vid namn Eckerman och en motorfabrik byggdes i Ljusne, Hälsingland. Företaget var Ljusne-Woxna AB, och motorn fick namnet Ellwe-motorn. Pappa blev chef för motorfabriken, familjen flyttade till Ljusne och bodde där 1913-1919. Det var spännande år för familjen. Motorpatentet var visserligen klart men mycket utvecklingsarbete återstod. I ett historiskt perspektiv kan man konstatera att den patenterade idén med förkammarmotorn var riktig, men det krävs ju mycket mer för att en idé ska få en stor ekonomisk framgång; utvecklingen i övrigt, produktion, marknadsföring och finansiella resurser. Ekonomiskt blev Ellwe-motorn en bra motor bland ett antal andra bra svenska dieselmotorer. Tillverkningen såldes 1919 till Svenska Maskinverken i Södertälje som med större ekonomiska resurser ville satsa på denna. Pappa flyttade med och ledde verksamheten i ekonomiska upp- och nedgångsperioder fram till början av 1940-talet. Efter en brand vid Maskinverken ansågs det inte lönsamt att på nytt satsa på motorn."