Ur Harry Leissners anteckningar

Då det finnes genealoger i 4:e och 5:e led efter min farfar, kan det vara av intresse för dem att få veta vad jag känner till --- och vad som finns kvar av hans ägodelar. I min ägo finnes: Dopattest. Chiffonier. Sigill av stål, som jag ständigt använt. Berlock till fickklocka. Fotografier av hans och farmors oljemålade porträtt. Hans betyg under läroåren. Anteckningar, bl.a. recept för spritdrycker. Jag har hört att han skulle vara den som "skapade" den kända Karlshamnspunschen men har inget belägg därför.

Farfar (Ludwig Leissner) föddes i Leipzig 1782 och utbildade sig till apotekare. Under Napoleons krig sökte han sig till lugnare nejder och kom båtledes till Blekinge, där han startade ett bränneri. Sedan det blivit lugnt på kontinenten återvände han till Leipzig för att söka efter sin fästmö och rädda vad han kunde av ägodelar eller arv. Intet lyckades och han återvände till sitt bränneri.

Hans gård Ekeberg låg vid Mörrums å i Asarums socken. Där hade han också en laxpata. Vid ett besök i trakten fick jag se platsen som kallades Leissnersvången. Huset har flyttats och jag har sett ett foto av det.

Farfars ekonomi var tillfredsställande. Den äldste sonen Ludvig och de två yngste, Carl och Herman, blevo jurister. Ludvig blev auditör vid flottan i Karlskrona och dog vid 50 års ålder. Han var ungkarl. Carl slutade som tullkontrollör i Kalmar. Vid den tiden en hög och lukrativ post. Han var gift med Mathilda Coleur. De voro barnlösa. Herman blev rådman i Karlshamn, var gift och hade sönerna Engelbrekt och Ture samt dottern Maria gift med stadsläkare Thulin i Engelholm. Både Carl och Herman efterlämnade betydande kapital.

Farmor, Dorotea Norling, hade två systrar, Sofia och Lotta, den senare gift med räntmästare Müller i Stockholm. Deras far var prost i Hillersjö, Mälaren. Parets porträtter i akvarell har jag fått av kusin Anna. Räntmästarens kassabok räddade jag från bålet. Jag hälsade på mina föräldrar då de skulle flytta från Lilla Väsby till Sundbyberg och tog då den från en låda med gamla böcker, som skulle brännas. Samtidigt räddades Stiernflykts kassabok, som annekterades av Stockholms museum, och Nils Müllers Nya Testamente på grekiska.

Räntmästaren hade ett magnifikt hem enligt kusin Anna Leissners utsago. Hans barn var Nils och hans syster vars namn jag glömt. Efter räntmästarens död gjorde Nils snabbt av med arvet och lånade pengar så länge det gick, bl.a. av pappa. Det blev konkurs och det pappa kunde få ut var de nämnda böckerna och möjligen en gammal bibel som kommer igen i annat sammanhang. Pappa kunde läsa grekiskan ännu 1913.

Sofia Norling var ogift och skötte hushållet för pappa då han arrenderade Djursholm den tid han ännu var ungkarl. Hon hade en guldring med rosenstenar. Hon gjorde denna ring till en fideikommiss som skulle tillfalla först mamma och därefter äldste sonens maka led efter led. För närvarande har Margareta den. Hennes sybord (lyrbord) har jag.

Pappa (Ferdinand Leissner) tog studenten i Lund och konditionerade som informator och lantbruksinspektor. Han genomgick Ultuna Landtbruksinstitut och stannade kvar en tid som lärare och inspektor. Därefter arrenderade han Djursholm. Pappa hade där länets lärlings-skola för blivande rättare och befallningsmän. Då Djursholm såldes, flyttades lärlingsskolan till Hesselby, där mina systrar Elsa och Lizzie och jag föddes. Det var i norra flygelns tornrum. Mina syskon Harald och Siri föddes i Djursholms östra flygel. Harald dog 1881.

   

Agnes (f. Grabow) och Ferdinand Leissner.

I Danderyd var pappa kommunalordförande, och jag hade nöjet att anskaffa ett önskat foto av honom från den tiden. Pappa fick samma förtroende i Spånga, då han kom till Hesselby. Han var ledamot av Landtbruksakademien och fick guldmedalj från Hushållningssällskapet. Han fick även Vasan.

Från tiden på Hesselby har jag min första minnesbild. Det var landtbruksutställning just på min födelsedag 1885. Det skulle bli parad till slottet och pappa gick i spetsen framför musiken. Min barnjungfru och jag gick för att möta den och jag sprang rakt på pappa, som tog mig på armen. Ännu kan jag peka ut platsen. Vad som sedan hände har jag ingen aning om.

Efter arrendena av Djursholm och Hesselby var pappas ekonomi god, men han förlorade allt och mer till på det vackra Öråker, som han arrenderade till 14/3 1902. Pappa var då 74 år. Då tog mamma Agnes hand om finansen och lyckades med hjälp av släkt och vänner inköpa ett bostadshus på Kungsholmen, som gav ett netto av c:a 1.500 kr/år. Farbror Carl hjälpte med 600 kr/år och farbror Henrik fick lika mycket av honom.

Under Öråkerstiden var pappa nämndeman i Bro härad. Han gav då bort en gammal ståtlig bibel till häradet. Den skulle användas vid edgång. Det kan vara en av Müllers böcker som kom på hans lott och möjligen en Carl XII:s bibel.

Pappa dog i juli 1914 efter 2 veckors sjukdom. Han begrovs samma dag som första världskriget bröt ut, ovetande om det eländet.

Farbror Henrik hade en något äventyrlig levnadsbana. Han hade inte intresse för studier utan ville bli affärsman. Han gifte sig med en flicka från Broby (Johanna) och hade med henne två döttrar. Från mina tidigaste år kommer jag ihåg farbror Henrik, farfars andre son. På Hesselby kallades han inspektor och kontrollerade mjölk, mejeri och magasin. Lärlingarna gav honom vedernamnet "Löparen" på grund av hans långa och snabba promenader. Han hade som tidsfördriv att snida käppar, som stod i hundratal i ett hörn av hans rum. Han bodde hos oss på Öråker men hade intet arbete där. Därefter bodde han några år på Taxnäs och de sista åren hos (sin dotter och svärson) Nilssons i Svalöv. Han blev över 90 år.

Förbindelserna med bröderna i södra Sverige och pappa blev sporadiska. Farbror Carl såg jag en gång sista året på Hesselby och en gång på hans dödsbädd i sjukhuset i Kalmar 1905. Farbror Herman hälsade på en gång på Öråker. Faster Johanna bodde i Stockholm och hade inackorderingar tills kusin Anna tagit sin examen. Tidigare hade Anna varit hos pappa på Djursholm och hälsade på rätt ofta både på Hesselby, Öråker och Lilla Väsby.

De här något avkortade anteckningarna är skrivna c:a 1960 av Harry Leissner (1882-1973) som var civ.ing.och motorkonstruktör i Södertälje.  

 

Tillbaka       Startsidan