Dorothea Norlings mormors morfar var borgmästaren i Visby
Hans Lothigius. Här är hans anor på Gotland och i Norrköping.
Henric |
Nils Persson Lothigius |
Per Nilsson 1570-1634. Kyrkoherde i Löth 1608.
|
Margareta Israelsdotter d.1671 i Nrkpg |
||
Margareta von Brobergen |
Henric von Brobergen 1582-1673, köpman och
|
|
Christina Staphansdotter d. 1651, dotter till
|
||
Anna |
Hans Burmeister |
Burmeister, Lübeck |
|
||
Karin Jensdotter Lund |
Jens Olufsen Lund. Köpman |
|
Sofia Sandersdotter, d.1693. |
Dorotheas Norlings mormors morfars farmors far tullförvaltaren
Ytterste Äre Tienst När Fordom Kongl.Maytt.tz Troo Tienare ok Tullförwaltare öfwer Store Siötullen i Norköpping Herr Henrich von Brobergen Krist-Hederligen Jord-Sattes i Norköpings Stora Stads-Kyrkio i folckrijck Lijckföließ närwaru den 21 Maij An. 1673. Willie-färdigst Betedd Aff Lucidor den Olycklige. Tryckt i Stockholm aff Hans-Georg Eberdt Åhr 1673. I. N. J. HUem nekar at ey Then som i sin Ålders Wåhr Från ußle Wärlden tags/ ok streckes på en Båår Seen sänkes i en Graafw/ rätt Salig hädan drager? Ok hastar Himmel åth/ för dy han Gud behager? Efter originaltrycket i UUB (fol.); hos S nr XLVI. |
Mera om familjen von Brobergen: "Från 1654 till 1689 tillhörde staden (Norrköping) drottning Kristinas underhållsländer och lydde närmast under hennes generalguvernör, vilken därmed trädde i landshövdings ställe. --- Det dagliga rutinarbetet på generalguvernementskontoret leddes av en sekreterare och en kamrerare. Med dessa fick Norrköpingsborna åtskilligt att skaffa, då de i regel beredde och föredrog alla ärenden. Ett mera personligt intresse för Norrköpings angelägenheter kunde därvid förväntas hos Anton von Brobergen, som under en huvuddel av drottning Kristinas exiltid beklädde först kamrerar- sedermera sekreterarposten. Han var född i Norrköping och son till den förmögne tyskbördige tullförvaltaren Henrik von Brobergen d.ä. För att stå väl hos Anton underlät staden att bevaka den förläning på livstid Henrik von Brobergen d.ä. fick av drottning Kristina på 13 tunnland åker ur ladugårdsägorna. Rätteligen borde denna efter tullnärens död 1673 ha återgått till kungsladugården och därmed till staden. Istället fick Anton von Brobergen opåtalt fortsätta att bruka jorden. En bror till Anton, Henrik d.y., trädde såsom tullförvaltare i faderns fotspår i hemstaden. I den närmaste släktkretsen i Norrköping ingick flera medlemmar av familjerna Spalding och Lothigius --- ." Även en tredje broder, Carl v.B., arbetade tidvis som vikarierande sekreterare. Av deras systrar blev Margareta gift med licentkontollören Nils Lothigius och Christina först med de geerarnas gamle bokhållare Francois Fineman och sedan med Mårten Warg. "Kort efter sitt bröllop avlade Warg borgareeden. Hans ställning såsom de geerarnas förtroendeman förde honom raskt fram till en av de främsta positionerna bland Norrköpings handelsmän." Citat ur Helmfrid-Norrköpings stads historia. |
Adliga ätten von Brobergen No 883. Naturaliserad 1678, introducerad 1680 (genom sju söner till ovanstående Henric von Brobergen) och utslocknad 1760. En urgammal adlig ätt från Rhentrakten, känd redan 1133 genom bröderna Dudo, Ado eller Adeko och Richbert eller Reinbert, vilka år 1133 hjälpte pfaltzgreven Fredrik vid Rhen att intaga bremiska landet, där den äldste av dem erhöll orten Brockbergen, varifrån den vitt utgrenade släkten von Brockbergen eller von Brobergen härstammar. Källa: Svenska adelns ättartavlor. |
Henrik von Brobergen ovan var gift med Christina Staphansdotter och hennes far var fogden
Erik Dahlberg har i sitt praktverk "Suecia antiqua et hodierna" porträtterat Norrköping såsom staden såg ut vid slutet av 1600-talet med slottet Johannisborg och fem segelfartyg seglande till och från Bråviken i förgrunden. Tre kyrkor syns i bakgrunden och vid sidan av dessa rådhuset, Holmentornet och Wåhltornet.
Johannisborgs slott var säte för kungliga befattningshavare i Norrköpings län såsom ståthållaren, fogden och slottsskrivaren. Slottsfogde och fogde i Norrköpingsfögderiet från 1618 till sin död 1624 var Staffan Svensson som gått skrivarevägen. Han omtalas även som arrendator av kronosågen 1622 och hans arvingar disponerade efter honom 11 tunnland jordbruksmark. Han var även faktor för kronans vapenfaktori på Kvarnholmen från 1618. Från den tiden finns ett harnesk, utfört för hertig Karl Filip, bevarat i Kungl. Livrustkammaren. Källa: Helmfrid-Norrköpings stads historia.
I boken Holmenöden av samme författare står mer att läsa om fogden Staffan Svensson:
"Den direkta ledningen (för vapenfaktoriet) i Norrköping betroddes den nye fogden över Norrköpings län, Staffan Svensson, vilken således med skäl kan tituleras Holmens förste disponent. Instruktion för honom utfärdade konungen (Gustaf II Adolf) under sin vistelse i Linköping (24/1 1619) i samband med hertig Johans begravning. Vid sidan av sin ordinarie tjänst skulle Staffan fungera som faktor över alla vapensmeder i Norrköping samt spiksmederna i Kvillinge. Till "ämbetena" borde han leverera, vad de enligt kungl. majt:s tidigare utfärdade ordning för vapenhantverkarna behövde.
Harnesk- och rörplåtar skulle hämtas från Lindesberg - Wellam De Besches tillverkningsprogram i Finspång borde icke splittras på småuppgifter. Vissa smärre halvfabrikat finge tagas ur kronans förråd på Johannisborg. ---
Till lådmakarnas behov skulle Staffan anskaffa dugligt virke, som han finge hugga, där det befanns bäst. --- Staffan Svenssons första och mest brådskande ämbetsåliggande inom det nya verksamhetsområdet gällde de 200 harnesk, som mäster Wellam för snart ett år sedan hade ombetts låta plåtslagarna i Norrköping fullborda. Arbetet därmed borde drivas på med största energi.
Några dagar senare orienterades fogden över Nora och Lindes bergslag om planerna beträffande Norrköpings faktori. Den 1 februari utfärdade Gustav Adolf, ännu kvar i Linköping, pass för Staffan Svensson att bege sig upp till bergslagen och upphandla järn."