Ur boken "Att vara stockholmare på 1560-talet" av Birgitta Lager-Kromnow.
Några exporterande stockholmare 1560
För det lättöverskådliga året 1559 med sina på importörer och exportörer uppställda register över vars och ens handel på olika orter och med varukvantiteter och sammanräknade värden har Forssell gjort en sammanställning över de 20 främsta köpmannen. Några konkreta exempel för 1560 i jämförelse med originalregistret och Forssells tabell skall här lämnas. Exportvärden har sammanställts for fyra stockholmsborgare, en handlande stockholmsänka och några köpsvenner.
Berend van Hamburg låg som nummer ett på Forssells lista för 1559 med en sammanlagd export värderad till 19872 m. Den placeringen klarade han inte 1560.--- Han sålde järn för 10617 m., smör, fett och lax for 5330 m. och hudar/skinn for 2108 m., tillsammans 1805 m. varav helt övervägande del till Lybeck. Han låg alltså något lägre delta år men varuproportioner och inriktning är helt jämförbara. I de mot slutet av år 1560 bevarade exemplen på indirekt handel finns han inte med. Han hade däremot som ovan påpekats för året 1560 den största borgarförsäljningen till kronan till 8205 marks värde. Han fick sin betalning huvudsakligen i smör, vilket kan ingått i hans tämligen omfattande smörexport för året. Berend förekommer i skotteböckerna som bosatt i södra kvarteret från 1554, men de första åren med namnet Berend Hoffstadt (Hoffstad, Hafwerstad). Från 1558 kallas han där, placerad i samma ordningsföljd som tidigare, Berend van Hamburg. Han avled under pestperioden 1565 och i begravningspengar betalades det höga beloppet 80 m. Hans änka Vendela fortsatte några år hans handelsrörelse men gifte 1569 om sig med den tyske köpsvennen Hans Fougt (Vogt), som svor sin borgared i juli 1570. Berends dotter, med samma namn som modern, gifte sig senare med Lille Jöns Anderssons son Lars Laelius. ---
Lille Jöns Andersson har av mig presenterats i en längre uppsats som ett borgerligt typfall ägnat att konkretisera det stockholmska näringslivet funktion och stadens borgarmiljö. Han har i det spridda materialet kunnat beläggas från 1530-talet till 1581 --- I 1559 års sammanställning antecknas han för en export på drygt 8000 marks värde, där handeln på Danzig dominerade, men även exporten till Amsterdam och Frankrike var betydande. Lille Jöns handelsrörelse, som kunnat följas genom åren, har växlat avsevärt och utmärker sig också for en mångsidig sammansättning. Hans sammanlagda export 1560 låg på 5945 m. Hans järnexport på Lybeck och Danzig var ungefär lika stor på båda destinationerna, mindre på Reval och Amsterdam. Smör, fett och lax såldes på skilda håll för 1704 m., varav 1200 för en enda transändning till Danzig. Hudar och skinn var varuslag som trots avsevärda kvantiteter inte gick upp till särskillt höga värden, sammanlagt 914 m., varav 474 m. på bockskinn, älghudar och gråskinn på Sven Månssons skepp till Amsterdam. Lille Jöns sände 15 april också ett eget skepp till Amsterdam med endast barlast av träläkter och kastved till 93 m.! Skeppet har troligen fortsatt till Lissabon eller Brouage. Tyvärr finns ingen möjlighet att få veta, vad som kom i retur med skeppet, men Jöns Andersson hade tidigare under 1550-talet stått för en mycket hög saltimport som kom från dessa orter. Hans för senare delen av 1560 delvis redovisade indirekta handel var inte obetydlig. Den uppgick till nära 3000 m. och fördelade sig på järn, smör/lax och hudar/skinn. Hans kronohandel var c:a 2300 m.