Per Hörners far var vägaren, senare vågmästaren i Gävle Peder Nilsson Hörn.
Han var gift med en dotter till Hans Jacobsson Reinbott och Margreta Krus.
Om Peder Hörn och Reinbott finns en del omnämnt i en handskrift i Gävle
länsmuseum som heter "Gefle och dess slägter". Den verkar bygga på domböckerna och är skriven c:a 1895.
"Peder Nilsson Hörn. (En vid namn Peter Nilsson nämns som Vägare 1633.)
Blef borgare d. 26 Augusti 1652. Var svåger med Anders Reinbott.
Blef ordinarie Vågmästare vald 1664. Hade även förut varit vald till bisittare i
KämnärsRätten 2 Maij 1662. Slog en vid namn Östen Andersson i Vågen, feck därföre
plickta d. 5 Julij 1655 tveböter xx 12 D smt emedan det var på ett priviligierat rum,
samt förmanades att vara foglig och beskedlig, så kärt det är för honom att
behålla sitt ämbete. Hade äfven slagits med Hans Kröger 1667.
Blef befald att afstå med den näring som han jämte sitt ämbete brukar,
1672 d. 17 Aug, neml. att brygga till salu, emedan han vägrar gifva Herredagspenningar.
Hade en son Erik som under Trollransakningarna bekände 1675 den 17 Mars sig föras till
Blåkulla af Pastor Fonthelii hustru 4 nätter å rad samt 8 gånger hvar natt och ridit
dit på Borgmäst. Falk, hade äfven blifvit piskad gatulopp i Blåkulla för det han bekänt.
Äfven hade han en son Petter som sade sig föras till Blåkulla af Barbro Månsdtr, Krögers piga
samt att han varit gift der 2ne gånger i Blåkulla. Brudarna hetat Vee och Fantadig.
Har äfven sett kyrkoherden döpa barn i Blåkulla.
Peder Hörn var äfven Corpral i Stadsgarnisonen 1676. Hörn feck en sedel sig tillskrifven
af Pastor Fonthelius af det innehåll, att Pastor excommunicerar honom såsom en
uppstudsig och ond Församlingens lem, för det hans son har berycktadt hans hustru och honom
om Blåkullafärder, och han sjelf har förhållit honom hans rättighet och illa utfört hans
predikningar. Denna sedel uppviste Hörn för Rätten d. 3 Apr. 1676 och frågade huru han
sig förhålla skulle, svarades att de voro flera af Borgerskapet och Stadens innevånare
som ordsak hafver att på lika sätt sig besvära. Med dem skulle han förena sig och ingifva
sina besvär skrifteligt så ville Rätten vara omtänkt hvad den ville gjöra.
Hörn nämndes som sjuk d. 18 Decemb. 1686. Då lät Borgm. Salin undersöka detta årets fallne
vägarepenningar, men befants allenast halfparten så att han trodde honom blifva skyldig
minst 1000 dr kont, sedan dess lön är afdragen, hvarföre Staden till försäkran för dessa
penningar som så förfarits, lät intäckna i hans lösa och fasta egendom.
År 1686 i slutet af året skref Borgm. och Råd till Gouverneuren att som Hörn nu emot
70 år var gammal och sjuk, ej mera kunde förestå sin syssla, ity begärde de att
en annan dugelig person dertill skulle förordnas t.ex. Mätaren Johan Bullerman.
Efter Hörns död utböds dess stadsxxet till Chirurg. Strömberg d. 4 Apr 1687.
Staden måtte hafva sålt någon del af dess gård till Handelsm: Jacob van der Hagen,
emedan han förfrågade sig d. 5 Nov. 1687 om han ej kunne få hela gården
i possession, ty han kunde ej tåla barnskola i sitt hus, ej heller kunde han umbära den ena
kammaren, sagandes sig villja gjerna bestå Hörns son kammarhyra äfven vintern hos någon
annan. Då uppkallades Hörns son Petter och förehölls detta, och befaltes se sig om
efter annat husrum och låta nöja sig med detta tillbud.
Denna Hörns son Petter Hörn blef Stud: 1685. Prest 1698. Sedan någon tid varit
Predikant vid Uplands Regemente blef han Pastor i Edebo i Roslagen der han dog 1720.
(Gest. Hels. Matrickel).
Vägaren Peder Nilss: Hörn var gift med ... Hansdtr Reinbott"
(Om processen mot pastor Fonthelius hustru finns mycket skrivet i standardverket om trolldomsprocesserna
i Sverige av Bengt Ankarloo samt i Uppsala stifts herdaminne. Hon dömdes till döden och satt en tid i häkte i Örebro men blev sedan frikänd av kungen. Fem andra kvinnor
av lägre stånd dömdes samtidigt och avrättades liksom många andra under de två norrlandskommissionerna 1673-75.
Följande är ett citat ur Alf Åbergs Häxorna: "Den södra trolldomskommissionen under assessor Axenhielm började i februari 1675 sina rannsakningar
i Gävle. Här dominerades scenen redan av en bitter strid mellan den maktlystne borgmästaren Carl Falck (som ingick i kommissionen) och den gamle kloke kyrkoherden Petrus Fontelius.
Fontelius hade suttit med i Rosenhanes trolldomskommission i Hälsingland, och upplevelserna under rannsakningarna i Bollnäs hade gjort honom
skeptiskt inställd till barnens vittnesbörd och trolldomshysteri. Han vägrade också envist att i kyrkan i Gävle läsa upp regeringens anbefallda
förböner mot trolldomsraseriet.. Vid en trolldomsprocess i Valbo 1673 lyckades han beslå två djäknar i Gävle med tvetalan och efter försvarstal
få de misstänkta friade av rätten. Men nu var Fontelius tvungen att inför trolldomskommissionen försvara sin egen hustru Catharina Bure.
Han var ingen imponernade gestalt till det yttre - "en liten stackot gubbe, blekt ansikte, hade rest kring Italien och Frankrike, grått skägg",
säger Herdaminnet - men i striden för sin hustru stod han fast.
Konflikten mellan Falck och Fontelius hade börjat av en trivial anledning; prästen hade sökt medla mellan borgmästaren och en rådman.
Sedan hade andra tvistefrågor kommit till, ända tills Fontelius fick höra att familjen Falck spritt ut rykten om hans hustrus trolldom.
Han hade anmält borgmästaren för ärerörigt tal inför rådhusrätten, men Falck hade hemskjutit saken under trolldomskommissionen.")