Strengnsäs stifts herdaminne Örebro pastorat
Magister Daniel Fogdonius, var son af DomProsten i Strengnäs Magister Joseph Fogdonius och Elisabeth Boose, Dotter af Kyrkoherden härstädes Esbernus Boose, blef år 1625 inskifven till Student vid Upsala Academie, hvareft han efter flerårig använd flit till kunskapers inhämtande och aflaggda prof af lärdom, hedrades med Magisterkransen den 8 Mars 1632, sedan han året förut den 14 October antagit PrestEmbetet. Han blef derefter Paedagog i SöderTelge, utnämndes sedan den 24 Maj till Physices Lector vid Gymnasium i Strengnäs, hvilken Lection han år 1641 utbytte mot den Mathematiska. Han fick sedermera befordran till Glanshammars Pastorat och tillträdde det samma såsom tillika Prost år 1644. Var år 1652 Praeses vid Prestmötet i Strengnäs. Efter sin Faders frånfälle sökte han DomProstSysslan i Strengnäs, dertill upmanad af Strengnäs Stads Innevånare, som älskade honom sedan hans Lectorstid, erhöll Konungens Nådiga Stadsfästelse på den samma, och tilträdde Lägenheten år 1658. Likväl kom icke DomProsten Fogdonius att sluta sina dagar i Strengnäs; ty Konungen täcktes år 1669 utnämna honom till Kyrkoherde uti dessa Församlingar, hvilka han emottog och skötte till sin död år 1675. Han blef begraven samma år den 6 Junii i Örebro Kyrkas Sacristia.
Ovanstående text är utdrag ur det gamla Strengnäs stifts herdaminne från 1817. Den kompletteras här nedan med ett utdrag ur Collmars Strängnäs stifts herdaminne, Glanshammars pastorat, från 1970-talet.
DANIEL JOSEPHI FOUGDONIUS 1644-1657
Daniel Josephi var född i Strängnäs som son till domprost Fougdonius och blev efter studier i Strängnäs skola och gymnasium student i Uppsala 1625 och fil mag 1632. Han prästvigdes i Strängnäs 11 oktober 1629 efter "examen ordinandorum" 2 oktober i domkapitlet. Daniel Josephi var ännu student, då han 1630 utsågs till respondent vid kommande synod, liksom då han följande år fullgjorde uppdraget.
Mäster Daniel blev 1632 skolmästare i Södertälje och sändes dit med de varmaste rekommendationer av domkapitlet. Han fick det kungliga brevet om rektors underhåll med 48 tr spannmål och 40 dr penningar från 1623 konfirmerat 1634 och 1638. Domkapitlet ålade honom 15 augusti 1635 att fria sig från ett rykte om honom och ännu 1661 måste han vid Strängnäs rådhusrätt värja sig mot samma skvaller. Fougdonius utsågs till notarie vid synoden 1636 och röstade vid biskopsvalet 1637 på Laurentius Wallius.
År 1638 kallades magister Daniel att efterträda Steuchius som lektor i Strängnäs gymnasium. Det bestämdes 28 januari 1639 att han skulle tillträda tjänsten fastän själva introduktionen måste anstå till den nye biskopens, Zebrozynthius, ankomst och hans första sammanträde med domkapitlet 6 februari. Formella skäl hindrade dock Fougdonius att tillträda "ordinariam functionem" men den 24 maj kunde han av ett enigt domkapitel antagas till "professor", till en början som "physices lector" och från 1641 i matematik. Som lektor supplikerade mäster Daniel 1640 om att vid sitt prebendehemman Svarvartorp få uppsätta en "skvaltsågekvarn". Ett byte mellan hans gård nere vid Västerviken och Mårten snickares sunnan kyrkan var före vid rådhusrätten 1642 och 1644.
Alla helgons dag 1644 tillträdde Daniel Fougdonius befattningen som kyrkoherde i Glanshammar, där han snart nog omtalas som prost. Under hans tid var Skäcklinge och Rinkaby stomhemman, men de var enligt hans förmenande icke tillfyllest och hans tid i Glanshammar kom i hög grad att upptas av åtgärder, som syftade till prästbordets förbättring. Vid julitinget 1645 klagade prosten över att ett röse, som stått på åsen mellan prästgårdens ägor och Skölfs by, rivits upp. Vid oktobertinget samma år och majtinget det följande var fråga om den så kallade Skölfslyckan, ett drygt markland jord, som i över åttio år legat till prästgården men som bönderna i Skölf nu tillägnat sig. Av Fougdonius tre företrädare hade bönderna i Skölf som ersättning för täppan "njutit deras altarsmör fritt". Prosten vann processen. I en odaterad supplik till drottning Kristina påtalade Fougdonius att prästgården låg vid stora allmänna kungsvägen, varför den var utsatt för en större gästning än den kunde bära. Han beskrev prästbordet som "det allra minsta i Närke" så att det ej kunde föda sin man och skildrar liksom sin företrädare bristen på mulbete och fångstskog, den ringa åkern och den vattenskadade ängen. Med hänvisning till sina sexton års skoltjänst hemställde han om att förlänas de få spannmålstunnor, som inflöt till Rinkaby sockens kyrkohärbärge. I en ny supplik 1652 återupprepade prosten de gamla argumenten, denna gång styrkta av tingsbevis, och bad att om han ej kunde få Rinkaby sädestunnor, skulle han få behålla ett beneficium, som salig hustru Catharina Lohusen på Hassle bestått honom men som upphört vid hennes död. I en tredje böneskrift, ställd till konung Carl Gustaf, anhöll han att få frinjuta Norrtorp i Glanshammars sn, vilket han tillhandlat sig för mulbetets skull. Denna sista supplik var före på riksdagen 1655, styrkt med häradsbevis om prästgårdens ringa utrymme och dåliga mulbete.
Daniel Fougdonius utsågs vid 1645 års synod till orator vid nästa prästmöte men vid detta 1646 fick han endast förnyat uppdrag att vara predikant 1648 och 1653 var han preses. I sin prosttjänst kunde han möta svårigheter och klagade bland annat 1645 över svårigheter med "trycksbetalningen", som han "till leda" drivit hos kontraktisterna men haft föga framgång med. Fougdonius avlade 29 april 1656 ed som assessor i domkapitlet. Han deltog som lektor i riksdagen 1643 och som prost i Glanshammar 1650 års. ---
När kyrkoherdetjänsten Strängnäs skulle tillsättas år 1656 erhöll Daniel Fougdonius befattningen, men han ville skjuta upp tillträdet från Philippi Jacobi 1657 till Michaeli, vilket avslogs efter många diskussioner och han flyttade i juli. Även i Strängnäs klagade Fougdonius över sin dåliga inkomst och ansåg att han njöt endast tredjedelen av den lön hans far hade haft. Han ansökte att få Bresshammar till mulbete. Daniel Fougdonius tog aktiv del i den strid mot biskop Matthiae, som ledde till dennes avsättning 1664.
År 1667 rekommenderade domkapitlet Daniel Fougdonius till kyrkoherdetjänsten i Örebro och 1668 utfärdades fullmakt på tjänsten för honom 3 januari. Avträdessyn på prästgården i Strängnäs hölls 20 april 1669 och den 1 maj samma år tillträdde han kyrkoherde- och prosttjänsten i Örebro. Fougdonius avled i april 1675 och begravdes 6 juni i St Nikolai kyrka "vid sakristian"." Hans sigill innehöll DAN I F över tre obestämbara figurer.
Gift med Dordi (Dorothea) Larsdotter, dotter till kaplanen i Linde, Laurentius Girstadius och hans hustru Dordi de Besche. Som rektor i Södertälje kärade Fougdonius genom ombud vid Arboga rådstuga år 1638 om tre skeppund järn, som en stadsbo skulle ha varit skyldig hans avlidne svärfar. Hustru Dordi hörde till det prästgårdsfolk, som hustru Brita, Glaes Allertz änka i Stockholm krävde på oguldna fordringar hos domkapitlet 19 juni 1656. Hon avled i Örebro år 1675 endast några få dagar efter mannens begravning.
Barn:
Elisabeth Fougdonius torde ha varit äldst. Enligt Aurelius gifte hon sig 1661 och 1667 omnämnes hon i domkapitlet som hustru till M Lucas Gadd, kyrkoherde i Bälinge. Som änka vistades hon några år i Källstugan i Ludgo, begravdes 22 december 1725 och var vid sin död vid pass 97 år.
Josephus Fougdman var student i Uppsala 1666 och prästvigdes 28 september 1677. När han avled i januari 1687 var han kyrkoherde i Trosa stad.
Darius Fougdonius var student i Uppsala 1669 och dog som militär i Stockholm, antagligen i unga år.
Clara, gift med 1) M Ericus Petri Noraeus, kyrkoherde i Kumla, år 1659 i hans andra äktenskap. Efter dennes död 23 september 1661 med 2) efterträdaren i tjänsten M Andreas Laurentii Edsbergius. Hon avled i april 1685 och mannen 1 maj samma år, varefter de begravdes samtidigt i Kumla kyrka. Två sonsöner i hennes andra äktenskap adlades Bergenskjöld.
Sara. I en släktträta 1667 mellan hennes far och farbrodern Josia omtalas hon som ogift. Den senare hade klandrat hennes vandel och domkapitlet fann att hon "med sina ovarsamma brev" stod "i äventyr" om det skulle dömas i ärendet. Sara gifte sig 16 mars 1669 med skeppslöjtnanten Arvid Arvidsson Lietz, som 1672 i Stockholms konsistorium klagade över Olaus Bromelius uppträdande mot hans hustru.
Maria. Vid Stockholms konsistorium upplästes 1 mars 1672 Daniel Fougdonius begäran att Olaus Bromelius skulle tillhållas att genom äktenskap upprätta hans dotter Maria "den han hade förnedrat". Bromelius nekade att gifta sig med henne men var beredd att plikta för lägersmålet. Bromelius, som var medicine doktor, avled 5 februari 1705 i Göteborg. Den med Maria avlade sonen Olaus Bromell blev sedermera genom Kungl brev förklarad legitim och var vid sin död krigskommisarie. Hans halvbror Magnus Bromell, adlad von Bromell, ärvde efter honom 16 000 rd år 1706.
Magdalena, född 1655, gift med Johannes Kihlman, kommisarie i Gammelkil och död 1723 enligt Hagström.
Anna, som 1692 fick jakande svar på sin supplik att utfå de 81 dr, som fadern av sitt vederlag hade förstäckt kronan till krigshjälp.