Tillbaka

Kuriosa:

von der Linde



Lorentz Eriksson, died 4 December 1611 Stockholm, married Anna Larsdotter and had issue a son:
(Uppgiften att Lars Eriksson skulle vara från Holland är felaktig. Han var svensk borgare i Stockholm.)

Erik Larsson, Lord von der Linde, died 23 January 1636 Stockholm, buried Storkyrkan, married 1stly ?Helena Huusman; 2ndly 3 November 1606 Vendela Lohrman (died 12 December 1657, buried 4 July 1658 Stockholm, daughter of Jakob Lohrman.) He had issue:

1. *by 1* Anna, died March 1679, married 1stly Vilhelm Waldau, 2ndly 1630 Didrik Mei (born 1595, died 1670).
2. *by 1* Maria, died 1678, married 1653 Gerhard Meijer (died 1657).
3. *by 2* Gertrud, born 2 April 1608, married 18 June 1626 at Stockholm, Herman von Campenhusen.
4. *by 2* Margareta, botn 24 April 1609, died 16 January 1645, married 1stly 1628 Valentin Nilsson (died about 1637); 2ndly before August 1638 Mayor Hans Neuman of Halmstad. (Hans Neuman var borgmästare i Halmstad och direktör för det av Louis De Geer stiftade Afrikanska kompaniet. Han dog som fånge i kompaniets av holländarna erövrade koloni Cabo Corso.)
5. *by 2* Lorentz von der Linde, Baron von der Linde, born 20 July 1610, died unmarried 25 June 1671 Stockholm, buried 12 May 1672 Riddarholms Church, translated to Lovö Church.
6. *by 2* Erik von der Linde, Baron von der Linde, born 1611, died 13 January 1666, buried 1 July 1666 Åbo Cathedral, married 10 October 1660 Anna Augusta Leijonsköld (christened 8 December 1643 Nikolai parish, Stockholm, died March 1726), daughter of Baron Mårten Augustinsson Leijonsköld and Brita Larsdotter Sneckenfeldt.
6.1. Erik von der Linde, died young.
6.2. a daughter, buried 28 November Åbo Cathedral.
6.3. Vendela, christened 17 May 1665.
7. *by 2* Jakob von der Linde, Baron von der Linde, born 24 August 1612, died 9 December 1668 at Djulö, buried Stora Malms Church, Co. Södermanland, married 26 March 1637 Carin Gyllenhorn (buried 9 March 1670 Riddarholms Church, Stockholm, translated to Stora Malms Church), daughter of Josua Gyllenhorn and Gertrud Mauritzdotter Laxman.
7.1. Gertrud, Baroness Lindeberg, died 11 March 1701, married 11 August 1657 at Djulö Major-General Johan Fitinghoff (born 1589, died 1685).
7.2. Helena, Baroness Lindeberg, died January 1692, married Johan Gyllenpistol (born 1642, died 1676).
7.3. Catharina, Baroness Lindeberg, married Per Rosenholm (born 1646, died 1699).
7.4. Vendela, died unmarried.
7.5. Christina, Baroness Lindeberg, born a twin 1645, christened 18 May 1645 at Djulö, died 1697, buried 26 September at Lovö Church, in the von der Linde tomb, married Baron Baltasar Tile Gyldenhoff (born 1626, died 1689).
7.6. Görvel, born a twin 1645, christened 18 May 1645 at Djulö, died young.
7.7. Gustaf von der Linde, Baron von der Linde, born 8 December 1646 at Djulö, died unmarried 4 December 1676 shot through the neck at the battle of Lund, buried 16 July 1682 Riddarholm Church, Stockholm.
8. Vendela, born 26 May 1615, died 18 May 1656, buried 22 February 1657 Uppsala Cathedral, translated to Danmarks Church, Co. Uppsala, married 26 November 1633 Stockholm Tönnes Henriksson Langman (born 1601, died 1656).
9. Elisabet, born 1 March 1617, died 8 October 1652 Stockholm, buried 12 December 1652 Storkyrkan, Stockholm, translated to the Hammarskjöld tomb at Tuna Church, Co. Kalmar, married 6 July 1641 at Segersjö County Governor Peder Hammarskjöld (born 1614, died 1671).

Källa: rootsweb.com

Tillbaka

Källa: Starbäck o. Bäckström, Berättelser ur svenska historien VI. s 417 f.
Lorens von der Linde, friherre till Lindeborg, herre till Malmvik i Lofö socken och till Neukloster i Bremen, född i Juli 1610, var son till Erik Larsson (och Wendela Lårman), hvilken, född i Holland, inflyttat till Sverige (fel, han var svensk!) 1602 och der förvärfvade så stora rikedomar, att han ansågs såsom dess rikaste köpman. För de betydande försträckningar, han lemnat kronan, blef han af Gustaf Adolf adlad och kallade sig derefter von der Linde. Sonen gick tidigt i krigstjenst och tjente sig upp genom alla graderna till dess han 1657 blef generalmajor af infanteriet och öfverste för ett regemente tyska knektar. Han var en glad själ, som flitigt satte faderns penningar i omlopp, och denne brukade också säga att »han aldrig ville tänka på huru mycket penningar hans son Lorens hade förstört.» Lorens von der Linde synes tidigt blifvit bekant med den tolf år yngre pfaltzgrefven Carl Gustaf, hos hvilken han blef ett slags gunstling och fick af honom förtroende om de särskilda vexlingarna i prinsens frieri till Christina. När detta frieri icke ville lyckas och Carl Gustaf i förtviflan deröfver skrifvit till von der Linde, att han var »den eländigaste menniska i verlden, omgifven af gropar och forsat», samt, bland andra äfventyrliga planer, sagt sig ämna resa ut i främmande land för att der under ett antaget namn söka sin lycka i krig, afrådde vännen på det högsta ett så förtvifladt steg. »Nej, nej, nådige herre!» skref han bland annat, »det går ej an att begå en sådan förtviflad galenskap. Tålamod och undergifvenhet är det bästa, det enda råd, och den som tillstyrker annat, han må väl vara klokare och förnämare än jag, så tage mig fånen, om han icke råder såsom min nådige herres ovän, och det säger jag tryggt, hvem han ock vara må, hög eller låg». Sjelf en ifrig beundrare af det täcka könet, var Lorens von der Linde sedermera Carl Gustaf behjelplig att trösta sig öfver det misslyckade frieriet, och en ännu bättre tröst gaf honom drottningen sjelf i det hon hos ständerna utverkade hans förklarande för tronföljare. Nu lyste också nådens sol för Lorens von der Linde, som i April 1651 blef riksråd och ledamot af krigskollegium samt i Maj samma år jemte sina båda yngre bröder Erik och Jakob friherre till Lindeborg, med 141 mantal i Medelpad till friherreskap. Han stannade dock hos Carl Gustaf och delade det slags förvisning, hvari prinsen lefde på Öland, der »Lasse Lind», såsom prinsen kallade honom, var, jemte Paul Wiirtz, hans förtrogne och äfven hans muntrationsråd, som med sitt alltid glada lynne icke sällan fick skingra Carl Gustafs dystra, misströstande föreställningar och hålla honom vid godt mod. Sedan Carl Gustaf blifvit konung, fick Lorens von der Linde uppdrag att åtfölja drottning Christina under hennes afresa från Sverige ända till danska gränsen, samt erhöll kort derefter, såsom bepröfvad fruntimmerskännare, förtroendet att bland de holsteinska prinsessorna välja den hvilken han ansåg bäst passande till konungens gemål. Konungen rättade sig ock efter hans åsigt i detta fall, men sedan Carl Gustaf blifvit förmäld och en stadgad äkta man, upphörde det förra förtroliga förhållandet mellan honom och Lasse Lind så småningom. Deremot användes nu Lorens von der Linde mera än förut i rikets tjenst, blef 1655 general af infanteriet och fältmarskalk-löjtnant 1658. I Preussen förde han befälet närmast under hertig Adolf Johan, och vi hafva i det föregående visat, huru han skref lika frimodiga bref till denne som förut till den äldre brodern. Under förmyndarestyrelsen tjenstgjorde Lorens von der Linde i krigskollegium och var icke sällan den ledande derstädes, sedan Wrangel blifvit riksmarsk och ofta var frånvarande. Von der Linde motsatte sig icke sällan de af Gustaf Bonde föreslagna besparingar, synnerligast när de rörde krigsmakten eller krigskollegium, och röjde ingen större sparsamhet med statens medel än med sina egna. Han befordrades till fältmarskalk 1665 och afled ogift i Stockholm den 25 Juni 1671. Han synes icke varit begåfvad med några synnerligen öfverlägsna egenskaper, men var gladlynt, frimodig, oegennyttig och välmenande samt derföre allmänt omtyckt både af höga och låga.

Tillbaka

Linde, von der. Stamfadern till denna ätt, Lorenz Ericsson, inkom i Carl IX:s tid från Holland
och blef handlande i Stockholm samt dog därstädes 1611. Ätten utslocknade å svärdssidan 1676.
(Uppgiften att han var från Holland är felaktig. Han var svensk.)


1. Linde, Erik Larsson, von der, ämbetsman.
Son af förenämnde Lorenz Ericsson ---

Efter att i yngre år ha samlat kunskaper och erfarenhet
på vidsträckta resor i de flesta af Europas
länder, nedsatte han sig 1602 som borgare och
köpman i Stockholm, där han genom omtanke och
företagsamhet förvärfvade så stora rikedomar,
att han på sin tid ansågs som den rikaste köpman
i Sverige. Såsom ett slags belöning för de
försträckningar, han tid efter annan gjorde kronan,
förordnades han 1618 till k. kommissarie
och generalfaktor i Holland, 1630 till räntmästare
i k. m:ts krigsstat, hvarjämte han 1631 adlades
med namnet von Lindöö, som ändrades till von
der Linde
, och blef till sist kommerseråd. Oberäknadt
flera förläningar, belöpte sig hans kontanta
fordringar vid Gustaf II Adolfs död till 70,000
riksdaler, hvilka likväl aldrig blefvo återbetalda.
Skulden härför sköts på hans måg,
landshöfdingen Tönnes Langman, hvilken låg i
tvist med svärfadern. Möjligen föranleddes likvidationens
innehållande af Gustaf Adolfs missnöje
med L. och det sätt, hvarpå han såsom
agent i Holland skött Sveriges kopparhandel och
de inflytande subsidiemedlen. Död i Stockholm i jan. 1636.

Gift 1: med Helena Huusman
och 2: 1606 med Vendela Lohrman.


Källa: Sv biogr handlexikon.

Tillbaka


 
Västerlånggatan 68