Generalmajor Gillis Edenhjelm
Landhövdingen, kommendanten, regementschefen och generalmajoren Gillis Edenhjelm var syssling med Dorothea Norlings far men om hon kände till sin, åtminstone i Göteborg, berömde släkting vet vi inte. Till hans minne fanns (finns?) ett rum med porträtt och andra saker i officersmässen på Kviberg. Han har nyligen fått en gångväg uppkallad efter sig vid Floras kulle. (Det finns också en "Edenhjelms väg" i Lerum.)
Landshövdingeresidenset på Södra Hamngatan 1 i Göteborg
"Gillis Edenhjelm, 1778–1862, var landshövding i Göteborg 1835–1843. Han var ansvarig när fästningsvallarna togs bort och omvandlades till grönskande alléer, ett arbete som han ledde exemplariskt och vars resultat vi har glädje av än idag. Edenhjelm hade en strålande militär karriär bakom sig, en praktisk och beslutsam man med gott omdöme. Han ägnade stor omsorg om underlydandes bästa. Han inrättade till exempel en skola för regementspersonalens barn. Edenhjelm hade väldiga kroppskrafter, han var orädd och han brydde sig. Det bevisades när det brann i Skansen Kronan och han med risk för eget liv kröp in genom en skottglugg och lyckades släcka innan krutförrådet exploderade. Med sådant vinner man ära och ryktbarhet och så småningom ett gatunamn." (Vårt Göteborg - Nya gatunamn 2004.)
Nedan en artikel ur Svenskt Biografiskt Lexikon (Finns även här i SBL)
Gillis Edenhielm, född den 6 maj 1778 på Öresten,
Örby sn, Älvsb. län, död 29 april 1862 i Stockholm.
Under garnisonstjänsten i Göteborg fick E. rykte om sig att
vara en orädd och behjärtad officer, som - ej minst genom sina
stora kroppskrafter - visste att sätta sig i respekt, då det gällde
ordningens upprätthållande. Vid ett tillfälle, då elden kommit lös i
fästet Kronans kruttorn, där flera hundra centner krut förvarades,
tvekade ej E. att under ögonskenlig livsfara krypa in genom en
skottglugg och lyckades med en slang släcka elden, innan den
nådde fram till krutet.
(Edenhjelm ägde en tid även Kyleberg söder om Tåkern)
I okt. 1805 kommenderades E. till Stralsund och fick åt sig anförtrott
chefskapet för ett fältbatteri, varmed han intill slutet av 1806 bevistade
de svenska trupprörelserna i Pommern, Mecklenburg och Lauenburg.
Därpå beordrades han som chef för ett batteri av Vendes artilleriregementes
ridande division, över vilken C. F. von Cardell förde befälet. Denne blev,
sedan överste J. Norby stupat, chef för hela det i Pommern varande artilleriet.
Han anförtrodde gärna de farligaste uppdragen åt E., som tog del i åtskilliga
träffningar i samband med försvaret av Stralsund. Efter ett större
utfall 1 april 1807 utnämndes E. till riddare av svärdsorden »för
välförhållande, rådighet, köld och tapperhet». Strax därefter drabbades
E. dock av missödet att tillfångatagas av fransmännen. Då
han nämligen vid Ückermünde 16 april med sitt batteri, som tillhörde
arriärgardet, under häftig strid sökte skydda huvudstyrkans
överskeppning, omringades han av fiender, innan hans folk kommit
ombord. Kanonerna hade dock bragts i säkerhet och hästarna
släppts. Han fördes till Frankrike och tillbragte fångenskapen i
Longwy och Nancy. Han återkom till Sverige 1810 och inträdde i
tjänst vid sitt regemente samt befordrades året därpå till major.
I maj 1813 avgick E. med sin artilleridivision till Tyskland.
Den säges ha väckt uppmärksamhet genom sin goda hållning och
disciplin. Utrustningen blev förstklassig, genom att E. erhöll tillstånd
att från en av engelsmännen på Rügen till förfogande ställd
reservdepå förse sig med fordon, seltyg och dylikt. E. deltog med
sin division i bataljerna vid Grossbeeren och Dennewitz samt vid
stormningen av Leipzig. Vid sistnämnda tillfälle skulle en honom
underställd artilleritrupp rycka in genom Grimserporten och rensa
gatorna. Framryckningen skedde under kulregn från husen, vilka
voro besatta av franska jägare. E. blev härvid svårt sårad i vänstra
armen. Amputation var ifrågasatt men kunde dock undvikas.
Illustration (beskuren) ur boken "Residenset i Göteborg" (2001)
Han gjorde sig under kriget särskilt känd för de utmärkta sätt, på vilket
han sörjde för sin trupps behov, varigenom den bättre än andra
kunde reda sig, även om den ordinarie tillförseln klickade. Han
säges i detta avseende under sin krigsfångenskap i Frankrike ha tillägnat
sig den franska truppens förmåga att tillgodogöra sig ortens
tillgångar genom i tid planerade åtgärder, varigenom man blev
oberoende av tillförseln från magasin. För sitt välförhållande under
kriget blev E. befordrad till överstelöjtnant. Som regementschef
skapade han en verklig mönstertrupp i avseende på disciplin och
duglighet.
Personligen gjorde E. sig känd genom klara och rediga order
utan vacklan eller tvetydighet. Han var ingen vetenskapsman men
hade en grundlig insikt i allt, som hörde till hans vapen, samt var
en praktisk och beslutsam man med gott omdöme. Åt underlydande
personals bästa ägnade han mycken omsorg. Sålunda lät han bland
annat i Göteborg för regementspersonalens barn 1818 inrätta en
skola, Prins Oscars soldatbarnskola, av lancastertypen, den andra i
sitt slag i Sverige. De goda egenskaper, som utmärkte E. som regementschef,
kommo också till sin rätt under utövandet av landshövdingeämbetet.
I politiken deltog han understundom genom att vid
riksdagen intaga sin plats på Riddarhuset. Han slöt sig då med
värme till anhängarna av Karl XIV Johan, för vilken han ständigt
hyste stor beundran. E. vistades efter avskedstagandet ur krigstjänsten
några år på sin egendom Kyleberg. ---
Gillis Edenhielm , f. 6 maj 1778 på Öresten, Örby sn
(Älvsb.), d. 29 april 1862 i Stockholm (Jak.). Föräldrar: general-
majoren Erik Edman, adlad och adopterad Edenhielm, och Anna
Catharina Ridderstam. Förare vid Älvsborgs reg. 10 dec. 1786;
elev vid Västerås skola; fänrik 30 dec. 1788; premiäradjutant vid
Sprengtportenska reg. 4 maj 1795, vid Danckwardtska reg. 7 mars
1796; löjtnant där 29 maj 1796; transporterad genom byte till Ste-
dingkska reg. 6 dec. 1797; löjtnant vid Göta artillerireg. 1801; kapten
26 okt. s. å.; major 5 febr. 1811; överstelöjtnant 11 jan. 1814;
överste och chef för samma reg. 7 okt. 1817; generaladjutants titel
4 juli 1823; kommendant i Göteborg 17 mars 1825; generalmajor
24 juni 1830; avsked från reg. 5 juli 1834, från kommendantskapet
20 nov. s. å.; överkommendant över rikets västra kust 21 nov. 1834;
vice landshövding i Göteborgs och Bohus län 22 nov. s. å.; ord.
landshövding 14 nov. 1835-19 juni 1843; avsked ur krigstjänsten
9 jan. 1845; led. av ridderskapet och adeln vid riksdagarna 1809-
10, 1815, 1817-18, 1823, 1828-30, 1834-35, 1840-41 (led. av
bevillningsutskottet), 1844-45, 1847-48, 1850-51, 1853-54 och
1856-58. RSO 1807; LKrVA 1818; LVVS 1818; KSO 1833;
RCXIII:sO 1838; KmstkSO 1841; innehade även utländska ordnar.
Ägde det gamla fädernestället Ed på Visingsö.
G. 24 okt. 1814 m. Carolina Lovisa Boij, f. 7 okt. 1791,
d. 29 juli 1873 i Stockholm, dotter av majoren Adolf Fredrik Boij och
Ulrica Albertina Bergenstråhle, samt förut g. m. greve Johan Löwen.
