Esberg (Esbergius, Esbergh), släkt, härstammar från
Andreas Laurentii Edsbergius († 1685), bondson från
Edsbergs sn (Ör.), hovpredikant hos Karl X Gustav 1658, kyrkoherde
i Kumla och Hallsbergs församlingars pastorat (Ör.) och kontraktsprost.
I gifte med kyrkoherdedottern Clara Fogdonia hade han minst
tre söner: Johan E. (se denne), professor i Uppsala, superintendent
i Visby, Zacharias E (se nedan). samt Daniel E., collega i Örebro 1692
-94, som anges ha misskött sin tjänst. (Svenskt Biografiskt Lexikon)
Esberg, Zacharias, homilet. Född 1666 i Kumla socken i Närike; den föregåendes bror. Vid tolf års ålder inskrifven bland de studerande i Uppsala, promoverades han därstädes 1685 till filosofie magister, kallades 1687 till garnisonspredikant i Göteborg och 1688 till lektor i Strengnäs, men undanbad sig bägge dessa befattningar, för att antaga en huspredikantstjänst hos kanslipresidenten grefve B.Oxenstierna. Vid tjugutre års ålder utnämnd till pastor vid lifgardet i Stockholm, befordrades han följande året till drottning Hedvig Eleonoras hofpredikant, med säte och stämma i hofkonsistorium. I Stockholm blef han genast beryktad för sina ovanliga predikogåfvor, hvilka hvarje gång han predikade fyllde templet ända till trängsel och 1700 beredde honom kallelse till kyrkoherde i Riddarholmens och Bromma församlingar, med fortfarande skyldighet att tjänstgöra som änkedrottningens hofpredikant. 1708 utfärdades af Carl XII från Brezina i Polen fullmakt för E. att vara biskop i Vexiö efter O.Cavallius; men innan fullmakten hann till Sverige, hade E. redan aflidit i Medevi den 26 juni 1708. Gift 1695 med Kristina Benzelius, dotter af ärkebiskopen E.Benzelius d ä. Två af E:s söner adlades med namnet Bergensköld. (Svenskt biografiskt handlexikon)
Zacharias E. (f. 1666, † 1708) blev magister i Uppsala 1685,
huspredikant hos k. rådet greve Bengt Oxenstierna, ordinarie hovpredikant
hos änkedrottning Hedvig Eleonora 1690 samt tillika
kyrkoherde i Riddarholmens i Stockholm och Bromma församlingar
1700. Han tillträdde våren 1701, blev teol. doktor i Uppsala 1705 och
utnämndes 9 juni 1708 till biskop i Växjö stift. Emellertid avled Z. E.,
som då var i Medevi, samma månad och fick aldrig själv sin fullmakt.
I sitt första gifte med Maria Eriksdotter Ångerman (helsyster till den
bekante Johan Upmarck, adlad Rosenadler) hade Z. E. sonen
Zacharias E. d. y. († 1734), kyrkoherde i Uddevalla och prost,
riksdagsman i prästeståndet 1720. Omgift med Christina Benzelia,
dotter av ärkebiskopen Erik Benzelius d. ä., hade Zacharias E. d. ä. i
detta gifte bl. a. två söner, som 1751 adlades med namnet Bergenskjöld
(Bergenschöld), nämligen bergsrådet i Bergskollegium
Erik Bergenskjöld (f. 1699, † 1769) och bankosekreteraren,
hovrättsrådet i Svea hovrätt, vice presidenten Carl Henrik
Bergenskjöld (f. 1700, † 1799). Den förre av dessa bröder var
även fullmäktig i Jernkontoret 1760-67, bergslagens deputerad 1759
och 1760 samt ägde Morgårdens bruk, Munkbo och Flatenbergs
hyttor, Norrbärke sn (Kopp.). C. H. Bergenskjöld var före adlandet,
således med namnet E., borgmästare i Sala samt riksdagsman i
borgarståndet 1731 och 1734. Denna yngre gren slöt med C, H. Bergenskjölds
son kammarherren Sachris Bergenskjöld (f. 1743,
† 1798), vilken som handsekreterare hos kronprins Gustav åtföljde
denne på hans utlandsresa 1770 samt senare var kommissionssekreterare
i Konstantinopel. Han anges som en förmögen man.
Bergsrådet Erik Bergenskjöld var fader till bergmästaren, titulärbergsrådet
Eric Bergenskjöld d. y. (f. 1733, † 1791), författare
till ett i J. Johansson, »Om Noraskog», 1 (1875) tryckt känt
arbete »Nora bergslag vid 1784 års slut». En brorson till denne var
Erik Johan Bergenskjöld (f. 1785, † 1865), som ingick i
justitierevisionsexpeditionen 1803, blev protokollssekreterare 1810,
expeditionssekreterare 1815, revisionssekreterare 1818, tf. justitiekansler
1819 och ordinarie sådan 1824. Han var landshövding i Örebro
län 1835-56, som sådan intresserad bl. a. för folkundervisningen
och nykterhetsfrämjandet. Denna gren utgick på manssidan med en
hans son 1867. (SBL)
|