Dykärrs gård ligger ungefär 6 km från Habo kyrka på vägen mot Gustav Adolf. Det gamla huset försvann omkring 1850, och det hus som ersatte det ser ungefär likadant ut i dag som det gör på fotot från 1870 utom att några fönster för 30 år sedan ersattes med perspektivfönster, vilket nuvarande ägarna nu ångrar och kommer att ändra tillbaka. Gården ägs nu av bröderna Leif och Kenneth Wangström och förstoras då och då genom köp av kringliggande gårdar. Leif visade en lista på tidigare ägare, som här återges exakt som den såg ut:

Dykärr
i Habo, Skaraborgs län (1999 till Jkpg län). Beläget vid ån Knipan, 3 km söder om Gustaf Adolfs kyrka.
Gårdsbeskrivningen nedan finns i Karl Ringqvists bok "Habo en sockens historia" tryckt i Karlstad 1959.

Första gången upptaget i jordeboken år 1539 såsom 1 mantal skattehemman. Namnet måste hänsyfta på de till gården hörande stora sankmarkerna, som möjligen i en långt avlägsen tid varit ännu större. Ovanligt starka köllor finns också i dessa kärrområden.

Människor har från urminnes tider här haft sina boplatser, varom vittnar ännu bevarade domareringar och rösen som förekommer å ett anmärkningsvärt stort gravfält å ägorna, vilket gravfält troligen kan dateras till omkring år 400 eller 500 e.Kr.

Därefter har man inga särskilda hållpunkter att hålla sig till för denna gård. Men år 1399 vid då verkställda räfstetingsdomen för återförande av en del gårdar att läggas under skatt till kronan får man anse att Dykärr varit en bemärkt gård.

Asgutter i "Dykaer" var ledamot i nämnden och blev även jämte sitt skifteslag fråndömd en gård i Fiskebäck, som tyder på att denna Asgutter varit en så pass bemärkt person, att han tilldelats en gård i Fiskebäck i förläning för någon av honom utförd tjänst.

I Tiondelängden för år 1566 har Erik i "Dykier" ålagts att erlägga 5 sk. malt och 4 sk. råg, den högsta utdebitering som det året förekommit förutom Svenshult som låg något högre.
Vid älvsborgs lösen år 1571 fanns tre åboar på Dykärr, däribland förutnämnda Erik som då hade 1 par oxar, 5 par kor, får och getter 9st. samt 2 svin, och han fick betala i skatt ½ lod silver samt 10 mark och 2 öre i penningar. Madz i Dykärr var däremot en småbrukare. Han hade 1 oxe, 2 kor, 4 får, 4 getter och 3 svin och fick erlägga 5 mark i skatt. J. i Dykärr hade 1 par oxar, 5 kor, 1 stut, 6 får, 5 getter, 4 svin och en gammal häst. Han fick erlägga i skatt ½ lod silver samt 11 mark och 5 öre i penningar.

Vid Älvsborgs lösen år 1613 hade man en annan beräkningsgrund, och då har för hela Dykärr angivits att där fanns 4 hjonelag, 2 drängar och 1 piga.

År 1634 vid ting i Suntak under grevskapets jurisdiktion var Lars i Dykärr stämd för att en dräng vid Dykärrs "quärn" skulle lidit urbota skada, varför bemälde Lars skall giva honom en oxe och betala honom 10 dr.

År 1797 talas om att rusthållet tillhöriga på Jäbo ägor belägna uråldriga "sqaltan".

År 1635 hölls ting i Järphult Habo socken varvid var närvarande bland andra länsmannen Nils i Dykärr.

År 1657 hölls laga ting i Starbäck. Övervarande befallningsmannen John Nilsson i Dykärr, tydligen en son till förutnämnde Nils.

Gården ägdes på 1700-talet av Edmanska släkten. En av dess medlemmar Joh. G. Edman son till häradshövding Gustav Edman har tydligen varit en mycket ordningsälskande man.

År 1761 den 22 April på första dagen av hans 63:dje levnadsår, då han hade kommit i possession och bebodde skatterusthållet Dykärr har han gått i författning om att uppgöra en beskrivning över Dykärr samt hopsamla alla handlingar som berörde gården. Denna beskrivning och handlingssamling finns fortfarande kvar, sammanhäftad och registrerad och därav inhämtas följande:

Edman säger sig själv vara född på Dykärr år 1699 och anser sig därför ha god vetskap om gården från både äldre och nyare tid. Dykärrs hemman och gård är ett "odahl" och äldsta skatte som mest lärer finnas i Habo, ansett det tredje och fjärde som upptagits i jordeböckerna.

Som första ägare nämner Edman:

1. År 1591 har några syskon som voro bönder sig emellan handlat angående Dykärr.

2. År 1617 den 3 Maj visar fastebrevet att den ene köparens barn åter försålt sina arvsandelar.

3. År 1640 fastebrev på några skattedelar, som den ena släktingen till den andra försålt.

4. År 1653 har fadern Nils i Dykärr sålt till sin son fogden Johan Nilsson 1/4 ding och åtskilliga andra arvingar har även sålt 1/4 ding, tillsammans halva gården.

5. År 1669 likaledes sålt inom släkten någon del till Befallningsmannen över Habo socken Johan Nilsson i Dykärr.

6. År 1677 likaledes några delar enligt köp- och fastebrev.

År 1670 har fogden Johan Nilsson åter infredat några delar enligt fastebrev. Denne Johan Nilsson var fogde för Habo socken under Visingsborgs grevskap och nämnes någon gång i sockenstämmoprotokollen.
År 1693 blev hemmanet av fogden Johan Nilssons söner och barn Bergsfogden Lars Johansson och Slottslänsmannen Nils Johansson Palander till 5/6 delar försålda samt år 1694 försåldes 1/6 del av Per Johansson i Dykärr till dåvarande landssecreteraren Gustav Edman. Gården kom därigenom från den gamla till en ny släkt. Häradshövding Gustav Edman var sålunda den förste av Edmanska släkten som ägde Dykärr.

Joh. G. Edman redogör vidare för transaktionerna angående Dykärr inom hans släkt sedan föräldrarna år 1714 "in martii dödde" (båda föräldrarna dog nästan samtidigt). Det visade sig då att på grund av det långliga krigets besvärligheter en skuld hade uppkommit på 600 á 800 dr. smt. Bland annat hade såväl karlen som munderingen blivit förlorad vid Tyringe. (Detta torde ha varit under Magnus Stenbocks strider mot danskarna i Skåne år 1710). De äldre och myndiga barnen efter Gustav Edman beslöto att avstå gården till kreditorena "med komplett mundering och gården uppsådder till ovannämnda skulders betalande", "men kreditorerna sågo i denna svåra tid ej sin utkomst att gården således antaga".

Då blev Joh. G. Edmans svåger häradshövding Wennberg övertalad att kreditorerna förnöja och behålla gården.

Men den 9 Juni 1716 hade svågern häradsskrivare Johan Norling blivit missnöjd med denna överlåtelse och anförde däröver klagomål i Kongl. Hovrätten, som resulterade i en extra ord. tingsrätt i Dykärr under dåvarande häradshövding Benjamin Donnerhielm. Därvid överenskoms bland annat att gården skulle överföras på häradsskrivare Norling, då Wennberg godvilligt avstod densamma. Norling hemställde om tre månaders anstånd för skuldens betalande, då allt skulle riktigt klareras. Det blev dock ingenting betalt vare sig kapital eller intresse till år 1722.

Då kom Joh. G. Edmans svåger Majoren Wetterstierna att år 1722 till kreditorernas förnöjande köpa halva hemmanet Dykärr samt år 1724 andra hälften. Det senare köpet gick dock icke utan invändning från Norlings änka Christina Edman, men i brist på pengar efter tio års besittning förföll invändningen och Wetterstierna betalte och klarerade all skulden och fick lagligt fastebrev på gården.

Wetterstierna dog 1749 utan barn och ansågs ej fullt klart om änkan Catarina Wetterstierna kunde disponera gården med arvsrätt till sina släktingar, men då hon vid mannens död kom i fullkomlig possession ansågs dock rätt att hon fick bekomma Dykärr som hennes "avlinge". Catarina Wetterstierna dog den 22 Nov 1758 och hon hade då lämnat sin yttersta vilja och disposition, varigenom hon tillägnat och givit Joh. G. Edman Dykärr med augmentshemmanet Lid och mera ehuru hans torftiga anhöriga däremot yttrade sin ovilja.

Nils Wetterstierna
Han var son av rusthållaren Måns Björnsson bördig från Västergötland. Denna bodde slutligen på Visingsö. Sonen Nils Wetterman adlad år 1718 med namnet Wetterstjerna född år 1670 på Visingsö. Han var militär fick avsked år 1740 med majors karaktär, dog barnlös år 1749 på Dykärr. Han var gift med häradshövding Gustav Edmans dotter Catarina. Han blev fången i Ryssland år 1709 och förd till Smolensk, varifrån han med mycken möda lyckades rymma men blev åter gripen vid Osiakov i Ukraina. Lyckades efter några månader åter befria sig och kom till konung Carl XII i Bender och deltog i kalabaliken därstädes år 1713. Bevistade belägringen av Fredrikshall år 1718.

Joh. G. Edman tillträdde gården år 1758 och han dog år 1770. Skogen eller moen kallad hörde i forna tider till gården och var inhägnad. Då Gustav Edman köpte gården var skogen i ganska svagt tillstånd, att ej något "timber" eller dylikt fanns mer än i själva åkergärdena utan hade i alla tider av hemmanets förre ägare blivit utrensad och till Jönköping med flottar avförd och till ved försåld.

Gustav Edman fredade alldeles den unga och tillväxande skogen så strängt att han till hus och gärdesgårdar förskaffade sig från socknens allmänning och sina grannar varmed alla husen nämligen, byggningen, ladugården och brygghuset jämte de gamla husens tillhjälp ånyo uppbyggde. Och stodo  i min (Joh. G. Edman) barndom åtskilliga gamla hus allestädes omkring där nu åkrar äro, eftersom de gamla åboerne dem alldeles kringstrött.

Wetterstierna avsade sig godvilligt del i sockenallmänningen år 1748 emot att han fick behålla Dykärrs mo.
Såsom ryttare på Dykärr år 1768 tjänstgjorde Jacob Dyberg. Vid lantmäteriförrättning år 1793 angives såsom ägare av skatterusthållet Dykärr med augmentshemmanet Kvill Capitain Jöran Ehrenpreus.
Ryttartorpet kallades då Bygget och torde ha varit beläget i närheten av Brogården.

År 1797 synes lagmannen Lars Jacob von Strokirk ha varit ägare till Dykärr medan det var han som gjorde ansökan om utbyggnad av Dykärrs kvarn.

Enligt ett år 1850 av häradsskrivaren utfärdat utdrag av jordeboken uppgives:
Dykärr har varit av greve Per Brahe donerat till grevskap under Visingsborg efter konung Carls brev den 29 Oktober 1602. Sedermera varit Översten G. Hårds änkefru donerat i livstid. År 1692 cederat till militien mot vederlag.

Enligt en år 1793 upprättad karta över Dykärr fanns då 11 små hus öster om vägen och två större ladugårdsbyggnader på västra sidan. Man kan mycket väl tänka sig att gårdsplanen vid Gustav Edmans ombyggnadsarbete i stort sett ordnades så som den nu är sätesbyggnaden på samma plats som nu och de gamla poplarne planterade utmed vägen och har väl samtidigt det nu imponerade bokträdet blivit planterat.

Ovanstående text är ur Karl Ringqvists bok "Habo en sockens historia".
Nedanstående text är ur "Habo kyrka" av Lars D och Nanna Cnattingius.

Försvunna textilier: --- Anteckningar om gåvor och förvärv 1733-1740 innehåller några intressanta personuppgifter: "Anno 1733 förährades en wacker Drällsduk på altaret av wälb. fru capitainskan Wetterstierna; Anno 1735 Till Johl förährades af häradsskrifverskan Madame Christina Edman en bred spetz på altaretz duken." Inventarieförteckningen upptar också ljusplåtar av mässing: "Förährat till Hagbo Kyrkia af H: Ståhle och Hel: Edmann den 25 decem 1738." samt ett par trearmade kandelabrar av mässing "förährat till Hagbo kyrkia af H Ståhle och Hel. Edmann d. 25 Dec 1738." --- Här har alltså tre av Gustaf Edmans döttrar skänkt saker till Habo kyrka på 1730-talet.